
Val man skall göra, situationer man hamnar i..
det är så nytt.. och man är lite rädd för det nya,
men ändå så kastar man sig ut och utsätter sig.
jag vill ju inte ge upp några alternativ som jag har
jag vill ju ha det öppna
...
jag tror jag bara förvirrar mig själv...
är det så att jag inte släppt taget om klippan?
måste ju göra det för att komma till nästa nivå
level femmiljonersjuhundratusentre :)
.. det är ju inte som man slutar utvecklas ..
tror att det är dags att släppa rädslorna för det okända och gå vidare
eller rädslor?...
jag är rädd för att ge mig själv det jag vill ha..
ställa krav på omgivningen, visa mig som
som.... ?
en självisk människa?
är jag en sådan?
o i såna fall vågar jag erkänna det för mig själv?
hur mycket av min tid i denna verklighet borde jag lägga på min personliga "behov"?
och vilka behov är detta jag pratar om?
känner mig lite kluven
den jag är förändras.. eller skall jag säga blir större för varje upplevelse jag får..
så låtom oss gå ut och uppleva..
om jag blir rädd, lugna mig,
om jag blir arg, var snäll mot mig
om jag inte gör rätt, be mig ändra på mig
hela detta system..
systemet "gemene man" lever i..
det stör min enkelhet.. det är så restriktivt
hindrar mig att leva som jag vill
är det kanske jag som hindrar mig själv,
detta skall kontempleras