Du och jag är miraklet

Det har hänt.. igen
Verkligheten kom och slog mig tills jag insåg hur snett jag låg...

Jag lyckades lura mig själv i något som är väldigt viktigt för mig, något väldigt känsloladdat och svårt. Efter att ha försökt övertygat mig om motsatsen i ett halvår, efter jag borde släppt dessa tankar kom ödet igen.. och visade mig verkligen hur fel jag haft..
jag gick på den stora niten igen

och lyckades bli medveten om en ny verklighet, det är ju bra.... *ljusglimt

Jag konfronterade i natt.. jag är ingen fegis på det sättet, jag tog tag i det som gjorde ont och slet.
Rötterna kom upp och jag lyckades döda trädet jag planterat så kärleksfullt
mina relationstankar mellan oss dog.

Jag tror jag ser för stora mönster, jag tror jag inte ser allting så enkelt som många kanske kan.
Jag tror jag behöver kunna ta avstånd från det jag vill ibland så jag inte tolkar verkligheten utifrån mitt eget "relativt öppna" perspektiv...

för annars får man ett slag på käften ibland.

Jag tänker INTE släppa min kärlek, jag tänker ge den till nästa person med
knäcker ni den är jag överflödig

och det är jag inte

Jag önskar er alla kärlekskänslor,
men speciallt till dej och dig :)


godnatt